THE ROLLING STONES  Exile On Main St.
Under knappt fyra år, från slutet av 1968 gav The Rolling Stones ut fyra skivor som alla räknas bland det bästa som gjorts inom rock musiken. "Beggars Banquet" 1968, "Let It Bleed" 1969, "Sticky Fingers" 1971, och "Exile On Main St." 1972. Dessutom släpptes  ju den utmärkta live skivan "Get Your Ya-Ya's Out" under den här tiden.

Vilken av ovastående skivor man tycker bäst om är en smaksak. Men ofta är det just "Exile On Main St." som hamnar överst. När skivan kom ut fick den dock ganska ljumma recensioner, men tiden har höjd statusen avsevärt. Många av dom recensenter som sågade skivan från början har sedemera höjt den till skyarna.

Grunderna till flertalet av låtarna spelades in i källaren till det hus som Keith Richards hyrde i södra Frankrike, när gruppen av skatteskäl tvingades utomlands under ett år. Det var ganska primitiva inspelningsförhållanden och dessutom flödade knarket, vilket kanske bidragit till det råa primitiva sound som kännetecknar skivan. Låtarna gjordes sedan färdiga i studio i Los Angeles.

Det här var Stones första dubbel LP och här blandas friskt mellan olika stilar. Rock & roll som i "Rocks Off" och  "Rip This Joint", blues som i "Ventilator Blues, soul som i "Shine a Light" och country som i "Sweet Virginia". Dessutom den allra bästa låt som Stones gjort, "Tumblin' Dice".

Det finns få dubbelalbum inom rockmusiken som håller så hög standard rakt igenom som Exile On Main St. Det är inte bara Stones bästa album, det är en av dom bästa rocksikvor som gjorts.

Tidningen Rolling Stones har rankat skivan som #7 på listan över "500 Greatest albums of all time".

Dom fyra skivorna här, är kanske den bästa rockmusik som nånsin gjorts.
Beggar's Banquet (1968)
Let It Bleed (1969)
Sticky Fingers (1971)
Här har Stones återvänt till sina blues rötter, efter dom psychedeliska experimenten på dom tidigare skivorna. Här är en blandning   av rock'n'roll och delta blues. En av dom absolut bästa bluesbaserade rockskivor som gjorts.
Uppföljaren till Beggar's Banquet, fortsätter i samma stil. Klassiska låtar här som "Gimme Shelter", "Midnight Rambler", "You Can't Always Get What You Want" och Keith's solodebut "You Got the Silver".
Uppföljaren till Let It Bleed, startar med "Brown Sugar", Stones' kanske bästa låt. Sedan fortsätter det med hård rock, country och blues. Andy Warhol gjorde omslaget som från början kom med en riktig dragkedja.