The Allman Brothers Band var under den första hälften av 70-talet det bästa och mest inflytelsrika bandet i USA. Deras blandning av blues, country, jazz och tom klassiska influenser definierade standarden för live konserter under en lång tid. Medans alla dessa tråkiga sk symfonikrockband som fanns vid den här tiden mest spelade för att visa hur skickliga dom var, så var det aldrig tråkigt och självupptaget när Allman Brothers sträckte ut sina låtar till både 30 och 40 minuter ibland.
Bandet bildades av gitarristen Duane Allman, och hans bror Gregg i slutet av 60-talet. Duane Allman hade då jobbat som studiomusiker i den berömda Muscle Shoals studion i Alabama. Där hade han bl.a. jobbat med artister som Wilson Pickett, Aretha Franklin och King Curtis. Bandet började med att turnera intensivt i sydstaterna med en tung blues baserad rockmusik och blev kanske mest kända för dom intensiva gitarrduellerna mellan Duane Allman och den andre gitarristen Dickey Betts. Gruppen använde sig av två trumslagare, Butch Trucks och Jaimoe, vilket gjorde deras sound unikt och tillsammans med basisten Berry Oakley utgjorde dom en av dom bästa rhythm sections som funnits, och ovanpå allt detta Gregg Allmans djupa röst och orgel. Deras två första skivor "The Allman Brothers Band" och "Idlewild South" fick lysande kritik men dom sålde inte speciellt mycket. Men bandet började nu få kultstatus och i Juli 1971 släpptes skivan "At Fillmore East". En dubbel LP inspelad på den klassiska rockscenen. Det blev bandets definitiva genombrott och i Oktober hade den kvalificerat som guldskiva.
Bara två veckor senare omkom Duane Allman i en motorcykelolycka i staden Macon, Georgia. Han var då bara 24 år gammal men han anses fortfarande vara en av dom bästa rockgitarrister som funnits, speciell hans slide spel är det få som lyckats nå upp till. Ett år efter den tragiska händelsen så förolyckades basisten Berry Oakley på ett liknande sätt, på samma gata, bara några kvarter ifrån den tidigare olyckan.
Trots dessa tragedier fortsatte bandet med nya medlemmar. Istället för att skaffa en ny gitarrist tog man istället in pianisten Chuck Leavell, numera kanske mest känd från the Rolling Stones. Dickey Betts steg nu fram som bandets huvudfigur, både som gitarrist och låtskrivare. "Brothers and Sisters" är gruppens femte album, den första utan Duane Allman. Berry Oakley spelar på dom tre första låtarna, nye basisten Lamar Williams på resten. Den här skivan har en lite annorlunda still än dom tidigare, mindre blues, lite lättsammare, lite mer åt country hållet. Det blev gruppens bäst säljande skiva nånsin och innehåller två av deras bästa och kanske mest kända låtar, "Ramblin' Man" och den instrumentala "Jessica", båda skrivna av Dickey Betts.
I mitten av 70-talet upphörde gruppen under några år, främst pga diverse drogrelaterade händelser men kom sedan tillbaka och fortsatte att ge ut skivor ganska regelbundet men ingen har kommit upp i riktigt samma klass som dom fem första. Man turnerade ganska flitigt i USA och drog ofta enormt stor publik till spelningarna. Den 28 Oktober 2014 var det dock slut, då gjorde gruppen sitt sista gig på ett utsålt Beacon Theater i New York. Det lär för övrigt ha varit den 238:e gången på raken som man sålde ut detta ställe.
Allman Brothers två första skivor, "The Allman Brothers Band" och "Idlewild South". Man skulle kunna kalla dom för "the roots of southern rock". Två suveräna bluesskivor. Säkert lite svåra att få tag på idag, men dom finns packeterade ihop på dubbelalbumet "Beginnings", som gavs ut 1973.
Gruppens stora genombrott. Inspelad live på legendariska Filmore East, New York i mars 1971. En blandning av blues, rock, country och jazz. Från början en dubbel LP på knappt 80 min. med 7 låtar. Den drygt 23 min långa "Whipping Post" upptog hela sista sidan. 1992 släpptes en CD version med ytterligare material, en dubbel CD på 2,5 tim. Den här skivan räknas som ett av rockhistoriens bästa livealbum.
