Dr. John var en formidabel boogie och blues pianist, dessutom med en riktigt raspig röst. Hans musik innehåller New Orleans R&B, rock och Mardi Gras. Allt i en salig blandning som i Dr. Johns tappning brukar kallas voodoo music.
Hans riktiga namn är Mac Rebennack och han kom från New Orleans där han föddes 1940. Det finns massor av historier om hans uppväxt i nöjeskvarteren bland horor, hallickar, tjuvar och knarkare. Hur han blev beroende av heroin redan som tonåring och från tidiga år försörjde sig som langare och hallick. Han lär även ha drivit ett eget horhus nån gång under 50-talet.
Dr. John's intresse för musik tog fart när han träffade en annan piano legend från New Orleans, Professor Longhair. Fast från början spelade han mest gitarr, men efter att ett pistolskott skadat ett finger började han spela piano fullt ut. I början av 60-talet flyttade han till Los Angeles och började jobba som studiomusiker. Där spelade han in med bl.a. artister som Canned Heat, Frank Zappa och Sonny & Cher. Det var i Los Angeles som han skapade sitt alter ego och började ge spelningar under namnet "Dr. John, the Night Tripper". Han hade alltid varit intresserad av New Orleans voodoo och hans scenshower var en blandning av R&B, psychedelic rock och religiösa voodoo cermonier. Under den här tiden gav han ut sin första skiva "Gris-Gris" där musiken är precis vad han spelade på scenen vid den här tiden. (Gris-Gris lär visst vara nån sorts voodoo amulett).
"Gris-Gris" från 1968 är förmodligen Dr. John's mest kända skiva, många anser också att det är hans bästa. Min favorit är dock "Dr. John's Gumbo", en skiva med mer traditionell New Orleans musik. Skivan kan ses som en hyllning till Dr. John's födelsestad. Borta är det mesta av det psychedeliska, skivan består mestadels av inspelningar av klassiska New Orleans låtar som tex, "Tipitina", "Junco Partner" och naturligtvis "Stack-a-Lee". Den här skivan släpptes 1972 och är Dr. John's 5:e i ordningen, numera finns ett 30-tal skivor, dom allra flesta värda att lyssna på, men "Dr. John's Gumbo" är min favorit.
Debutskivan, en blandning av New Orleans R & B, voodoo och psykedelia. Ett komersiellt fiasko när den gavs ut, men har med tiden omvärderats och anses ofta vara Dr. John's bästa.
En av hans bästa skivor med New Orleans rock. Låten "Right Place Wrong Time" blev en stor hit. På skivan hörs även en annan New Orleans legend, Allen Toussaint, som också producerat.
