Det kan tyckas märkligt att Rod Stewart finns med på en sån här lista. Men det kanske inte är så många som kommer ihåg att innan Rod Stewart flyttade till USA i mitten av 70-talet och började spela in skräp som "Sailing" och faktiskt en hel del ännu gräsligare saker, då var han en av dom allra bästa rocksångare som nånsin funnits. Han var dessutom inte helt oäven som låtskrivare och han skapade en musik som var en rå blandning av rock, blues, country och folk musik.
Han hade en gedigen bakgrund inom alla dessa stilar efter att tidigare ha spelat med respekerade musiker som bl.a. Long John Baldry och Jeff Beck. I slutet av 60-talet gick han med i gruppen The Faces men började då samtidigt spela in egna skivor.
"Every Picture Tells a Story" är han tredje skiva på egen hand, fast The Faces finns med på några av låtarna, och det här är en av dom allra bästa rockskivor som gjorts. Här finns dom bästa exemplen på den musikaliska blanding som var så signifikant för Rod Stewart på den här tiden. Tung rock som "(I Know I'm) Losing You" och "That's All Right", akustiskt som "Mandolin Wind" och en av de bästa Dylan tolkningar som gjorts i "Tomorrow Is Such a Long Time". Det finns inte en enda dålig låt på skivan, oavsett om det är en cover eller ett original.
Alla Rod Stewart's soloskivor som han gav ut på märket Mercury mellan 1969-74, totalt fem stycken, är värda att lyssna på. Det som kom därefter borde falla i glömska.
3 CD skivor med 56 låtar. Här finns alla skivor på Mercury i sin helhet: "An Old Raincoat Won't Ever Let You Down" (1969), "Gasoline Alley" (1970), "Every Picture Tells a Story" (1971), "Never a Dull Moment" (1972) och "Smiler" (1974). Dessutom en del extra material. Inget av det skräp han spelade in senare.
