Inget rockband har haft större inflytande över hårdrocken än Led Zeppelin, möjligen kan Black Sabbath vara ett undantag. Led Zeppelin var originalet, det var inte bara den tunga blues baserade musiken som spelades med en våldsam volym, det fanns också en blandning av mystisism, mythologi och svartkonst. Musiken med blues i botten blandades upp med influenser från en massa olika håll, som tex världsmusik och brittisk folk musik. Det finns ingen hårdrocksångare som inte nån gång försökt imitera Robert Plant. Led Zeppelin blev aldrig kommersiella, dom gav heller aldrig ut nåra singlar, gjorde sällan intervjuer, utan konceptet var LP skivor och live framträdanden.
Bandet bildades av gitarristen Jimmy Page ur det som blev kvar när gruppen The Yardbirds splittrades. Den allra första turnen gick till Sverige, hösten 1968, under namnet The New Yardbirds. Direkt efteråt bytte gruppen namn och spelade in den första skivan, "Led Zeppelin". Sedan följde den första av ett oändligt antal USA-turneer. Det var i en paus mellan två av dessa som den andra skivan, "Led Zeppelin II", spelades in. Den här skivan blev ju sedan mallen för alla heavy metal band som kom därefter. Låtarna är mestadels omarbetade gamla blues och rocklåtar, med ett sound som är både hårt och brutalt. Låtar som "Whole Lotta Love", "The Lemon Song" och "Bring It On Home" är ju alla baserade på klassisk blues.
Led Zeppelin hann ge ut 8 studioalbum innan trummisen John Bonham avled 1980 och gruppen upplöstes. Låten "Stairway to Heaven" som finns på den 4:e skivan, "Led Zeppelin IV" lär vara det LP-spår som spelats mest på radion nånsin, låten gavs aldrig ut som singel. På dom senare skivorna tonades det bluesbaserade materialet ner till förmån för andra influenser, men "Led Zeppelin II" är för mig gruppens bästa, en skiva som tusentals band försökt kopiera men inte lyckats. Den bästa hårdrock-skivan som nånsin gjorts.
När det gäller Led Zeppelin så är det originalskivorna man bör skaffa, tycker jag. Om man nu absolut vill ha en samlingsskiva så är det nog den här som gäller. Här finns låtar från alla originalskivorna, på 2 st CD-skivor, dessutom med förbättrat ljud,
Gavs ut som en dubbel-LP, här finns gruppens kanske bästa låt, den österländskt influerade "Kashmir". Men också blues, som i den 11 min långa "In My Time of Dying."
Här är det bluesbaserade materialet till viss del nedtonat, till förmån för influenser från bl.a. traditionell folkmusik. Den här skivan visar att Led Zeppelin var nåt mycket mer än ett vanligt hårdrockband.
