The White Stripes bildades nån gång 1997. Tanken var förmodligen att på ett enkelt sätta skapa en kraftfull och energisk rockmusik. Bandet bestod endast av två medlemmar, Meg och Jack White. Hon spelade trummor och han spelade gitarr. Dom var dessutom gifta med varandra under några år innan gruppen fick sitt genombrott. Fast av någon anledning så presenterade dom sig alltid som syskon.
Jack White visade sig vara en skicklig gitarrist med rötterna i garage rock, punk och blues, men visade också ett intresse för folkmusik. Bandets ursprung var Detroit men man turnerade flitigt under nåra år och blev snabbt populära över hela landet. Deras två första skivor "The White Stripes" (1999) och "De Stijl" (2000) fick fin kriktik, men det var den tredje skivan "White Blood Cells" som blev gruppens definitiva genombrott.
"White Blood Cells" kom ut 2001, liksom de tidigare skivorna, släpptes den på det lilla oberoende skivbolaget "Sympathy for the Record Industry". Året efter gavs den ut internationellt på bolaget "V2 Records", och blev då mycket uppmärksammad i England och senare även i USA. På den här skivan var det blues baserade materialet nedtonat till förmån för mer pop orienterad musik. Soundet var större tightare än på dom tidigare skivorna, men aldrig så polerat att det blev tråkigt. Jack White's låtar hade också blivit bättre här, som den kaxiga öppningslåten "Dead Leaves and the Dirty Ground", den McCartney influerade "We're Going to be Friends" och country låten "Hotel Yorba" Gruppen släppte sedan ytterligare 3 stycken studioskivor, av hög kvalitet, men "White Blood Cells" är fortfarande den bästa.
2011 meddelade bandet officiellt att man slutat turnera och spela in skivor. Jack White hade då under några år parallellt med The White Stripes, spelat ihop och turnerat med banden The Raconteurs och The Dead Weather och även producerat skivor med andra artister. Senaste året har han turnerat under eget namn.
Gruppens 2:a skiva. "De Stijl" lär vara holländska och betyda "The Style". Kanske för att skivan är en salig blanding av olika stilar, pop, rock, blues etc.
Här är blues influenserna något nertonade, men skivan blandar friskt mellan olika stilar. Öppningslåten, "Blue Orchid" är kanske det tyngsta som gruppen gjort.
Den här skivan blev gruppens internationella genombrott, av många anses som deras bästa. Här finns "Seven Nation Army", en låt som i nån form spelas på dom flesta fotbollsarenor världen över idag.
